Om psykisk ohälsa, om min psykiska ohälsa.

Att leva med psykisk ohälsa, ångest och depression är svårt. Trots att depression är som vilken sjukdom som helst så är det fortfarande skambelagt. Kanske är en av orsakerna till det för att det är otroligt svårt att förklara för någon som inte upplevt det om hur det är att leva med ångest och depression och vad det gör med en.
Jag har varit relativt öppen och ärlig när jag pratat om min psykiska ohälsa, inte för att jag på något sätt har sökt bekräftelse utan för att jag vill att människor ska förstå. Inte förstå för min skull, men förstå för andras skull. Om man förstår grunderna så kan man vara till större hjälp för människor och man kan genom grundläggande kunskap låta bli att trampa på onödiga minor. Här är några exempel på kommentarer som man kan låta bli.

“Du får ta och rycka upp dig lite”

“Jag tror allt blir bättre bara du hittar en sysselsättning”

“Det är bara att tänka lite positivt”

“Jag tror att du skulle må bättre om du slutade med de där medicinerna”

“Allt blir bättre om du bara anstränger dig lite”

“Om du tar tag i saker kommer du genast må bättre”

“Dödsångest? Jag vet precis hur det känns. Jag hade en så stressig dag på jobbet/ i skolan igår”

“Du är din egen lyckas smed”

“Lägg lite mer energi på andra istället så mår du nog bättre”

“Om du inte vill vara deprimerad så sluta tänka så mycket”

“Det är ok, alla blir deprimerade”

“Det sitter bara i ditt huvud”

“Men du som har så mycket att vara glad och tacksam över”

“Du ser ju inte ut att vara deprimerad?”

 

Inget av ovanstående exempel är till hjälp för någon med ångest och depression. Du kanske menar väl men utslaget blir fel. Som sagt, depression är en sjukdom.

14717048_1793700397539775_1369665692061772847_n

 

14570272_10209216879090858_6773563169375016192_n

cured

Det absolut bästa du kan göra för någon som du vet lider av en depression är att finnas för den. Att visa att du finns för den. Inte bara genom ord utan också i handling. Bjud hem personen, ta initiativ till att ses, prata kontinuerligt med personen. Det är viktigt att vara lite tjatig när det gäller detta, påminn och påtala för personen att du verkligen finns. Säger du det en gång och sen släpper det så kommer de orden vara som bortblåsta inom bara några minuter.

Men visar du i handling och upprepar i ord så är chansen större att orden faktiskt tas emot. Beroende på hur dåligt personen i fråga mår kan det vara viktigt att vara ett alternativ för denna. När man har sjunkit såpass djupt att man går i dödstankar och överväger att ge upp är det viktigt att vara ett alternativ. Personer som sjunkit så djupt letar ständigt efter alternativ och utvägar, ser de några så tar de dem. Döden är alltid den sista utvägen. Extremt få väljer döden framför något annat. Döden är snarare ett resultat av att alternativen till döden tagit slut. Och som sagt, upprepa i ord och handling. Det behövs.

golden

Om du finns där för någon är det viktigt att försöka prata och lyssna. Prata för att hjälpa personen att sortera sina tankar och lyssna för att försöka förstå personen. Det är sällan som någon självmant berättar om det som rör sig i deras huvud så därför är det viktigt att ställa frågor. Visa att du bryr dig och visa att du vill lyssna. Det är också viktigt att visa att du kommer att finnas och du kommer att lyssna oavsett vad personen kommer att berätta. Oftast bär man en stark rädsla för hur människor kommer att reagera och ta emot det man säger, rädsla för att den man berättar för ska sluta se en som lika mycket människa som förut. Eller än värre, kommer att lämna dig på grund av det.

tumblr_n0iyzlizyu1tqykcpo1_500

Några tankar som jag tror att de flesta med en djupare depression brottas med är tankarna på om någon faktiskt skulle bry sig om man försvann. Även om man vet att man har vänner och logiskt sett borde kunna se att de skulle bry sig så kan det vara svårt att inse det. Så återigen, var tydlig, visa att du bryr dig och att personen är viktig för dig, var tjatig om det.

tumblr_nksl2b1l2g1tbqdsoo1_500

tumblr_o742sbpnue1syohbfo1_500

Nej, det är inte enkelt att finnas för någon som lider av depression. Men tänk då på hur svårt det är för den som lever med depressionen. För att ge dig en inblick i vad som faktiskt kan röra sig i huvudet hos någon som är deprimerad så tänkte jag dela med mig av egen erfarenhet.

Tidigare inatt när en extrem döds- och panikångestattack kom så lyckades jag i realtid skriva ner en promille av allt som flög omkring inom mig. Dessa anteckningar tänker jag dela med mig av. Det här kan vara det mest utlämnande och nakna som jag någonsin delat och kommer att dela. Men det ger en liten hint om vilka sorts tankar någon med en depression kan få brottas med. Jag kopierar och klistrar in, inget är förändrat och inget är borttaget. Det är den nakna sanningen. Jag har lagt till några bilder som passar in bra för att ge ytterligare förståelse för hur tankarna kan fungera.

 

När man som minst anar det slår den till. När man kan hantera den som sämst slår den till. Som en stenhård hand tar den tag i dig, markerar sin närhet.
Vägrar låta sig bli förbisedd. Vägrar att släppa taget. När den väl tagit kontrollen är du chanslös. Maktlös.

Tankar byts ut från de du försöker tvinga fram, till tankar du försökt förtränga. Tankar du vill glömma. Minnen som en gång varit fina vänds emot dig. För att påminna dig om din värdelöshet. Varför minnet är just ett minne och inte nutid. För att gnugga dina misslyckanden i ditt ansikte. Påminna om varför människor lämnat dig. Det var inte de det var fel på, det var dig. Bara dig. Du fick dem att lämna. Du fick de trognaste av människor att lämna. För att du är hopplös. Värdelös. Du. Du är felet. Ingen annan.

14725765_1800674716842343_5652112573070282647_n

Det är varför du slutat släppa in människor. Släppa människor nära dig. För du vet, de kommer att lämna. Inte för att vara elaka, bara för att de inte står ut. Med dig. Du driver människor bort. Bort från dig. Den konstanta rädslan och skräcken inför när nästa kommer lämna. Det finns inga om, bara när. Och vem. Inte om någon mer kommer lämna. Utan när nästa kommer att lämna. Och vem. På grund av dig. Igen. Som vanligt.

tumblr_m4syqv7dyh1ruta0uo1_1280

Du kan räkna dem på en hand, de som finns kvar. Vem blir nästa att falla bort? Det är inte av misstro av andra du tänker såhär, det är av erfarenhet. Det är pga dig. Du är felet. Inte dem. De kommer inte tvinga sig bort, du kommer att driva dem bort. Inte med mening och vilja, utan för att du är du.

När andra drömmer om den stora kärleken och ett liv i flärd, så drömmer du om att få duga. Duga till något, duga för någon. Du drömmer inte om romantik och lyx, du drömde om vänskap och trygghet. Någon som står ut. Står ut med dig. Står ut med monstren som jagar ditt inre.  Som finns för dig, trots att du är du. Det var innan drömmarna dog.  Du dödade dem, med vilja. För drömmarna påminde dig konstant om varför du aldrig kommer nå dem. Varför de aldrig skulle kunna bli mer än drömmar. Inte för att drömmarna var övernaturliga och utopiska. Utan för att du är du. Du driver bort de som skulle varit en del av drömmen. Inte av mening och vilja, utan för att du är du.

Du är du. Du är du. Du är ensam. Orden ekar.

tumblr_oc4svxr8uj1uihsnio1_500

Det här är vardag. En slags rutin. Du kan inte minnas när du senast fick somna in utan denna rutin. Karma? Du kanske förtjänar det. Du är din egen lyckas smed. Du har smitt och det här är allt det blev. Du kan om du bara vill. Du ville, om och om igen. Du försökte, om och om igen. Men du misslyckades. Du räckte inte till. Din vilja var väl inte tillräckligt stark. Du bär ansvaret. Du och ingen annan. Det är du som är orsaken till att du är där du är idag. Du. Du är felet. Ingen annan.

Du har övervägt att ge upp. Du har gett upp. Du såg en strimma ljus men blandades av det och missade. Nu är du tillbaka igen. På botten. Knappt ens där. Allt på grund av dig. På grund av att du är du.

tumblr_n0pbb6hapk1so5bvmo1_500

Du skapar livlinor. Sköra trådar för att du inte ska släppa taget. För att du inte ska ge efter impulsen. För monstren som skriker inom dig inte ska få sista ordet. Trådarna börjar ta slut. Trådarna som är utlagda blir skörare för varje sekund. Snart brister de. Snart vinner monstren. De har fått blodad tand sen sist. När de nästan tog dig. Nu flåsar de dig inte längre i nacken. Nu finns de inom dig. Redo för ditt nästa snedsteg.

tumblr_offi79sju21ukx57vo1_500

Fasaden. Tänk på fasaden. Släta över dina ord. Säg att det egentligen inte är så farligt. Säg att du bara är överkänslig och överreagerar. Annars kommer du bli lämnad. Igen. Som vanligt. Du har redan ställt dem på kanten. Knuffa dem inte över kanten. Igen. Som vanligt. Upp med fasaden. Upp. Skynda. Ridån går snart upp. Om de ser dig som du verkligen är så kommer de att lämna. Igen. Som vanligt. Låt det inte ske. Igen. Som vanligt. Så. Bra. Lugn nu. Act normal. Du kan det där. Det sociala spelet. Du spelar för din överlevnad nu. Do or die. Det finns inte rum för sprickor i fasaden nu. Då rämnar allt. Håll huvudet kallt. Du fixar det.

Det är klart att du inte gör. Men ändå. Du kan skjuta upp det oundvikliga. Ensamheten som blir större för varje dag kommer snart att bli total. Men håller du huvudet kallt så kan du skjuta upp det. Innan de tar ifrån dig dina sista livlinor, innan du knuffar de sista över kanten. Du kohandlar med ensamheten, med dina monster, med döden. Oundvikliga är de alla, men du kan skjuta upp dem. Kämpa. Håll huvudet kallt, håll huvudet ovanför ytan. Håll i dina livlinor. Håll i. Släpp inte taget. Släpp inte taget förrän de släpper taget om dig.

Lugnet efter stormen. Du kan andas igen. Försöker minnas den senaste timmen men allt är blankt. Kvar finns orden. Orden du skrev i realtid. För att förstå vad som händer. Förstå vad som händer inom dig. Det här är vad ångesten och depressionen gör med dig, hur den verkar inom dig. Det här är vad som händer de stunder när fasaden faller, när ångesten tar kontrollen och du är passagerare i ditt eget liv.

Nu är du tillbaka igen. Om bara för en stund. Men samla kraft. Du behöver det för att överleva, för att orka kämpa. Kämpa medan du har något och några att kämpa för.

 

Jag vill återigen trycka på att det jag skriver här inte är för att få uppmärksamhet, bekräftelse eller sympatier. Jag skriver det här i hopp om att det kanske kan vara till hjälp för någon.

Hjälp till dig som finns för någon. Hjälp att förstå vad du kan göra, hjälp att förstå den du vill hjälpa.
Till dig som lever med det. Du är inte ensam, jag förstår lite av det du går igenom, ge inte upp.

Robin Williams beskriver otroligt bra varför jag verkligen vill hjälpa och hjälpa till att ge andra verktyg för att hjälpa.

14715614_1793700470873101_8258604235770591685_o

Till sist vill jag även dela med mig av några ord som jag återkommer till för att skapa livlinor och tankar som får mig på banan igen. Tagna ur en av mina favoritserier, Game of Thrones. Orden passar faktiskt otroligt bra in i den kamp man kan få föra med sina tankar.

Tack för din tid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *