Fasaden faller.

Att hålla fasaden.
Att visa styrka mitt i ens svagaste stund.
Att dölja när det spricker och man inte orkar.
Att vara sig själv men i en annan version.

“Du klarar mer än du tror”,
“Du är inte så dålig som du tänker”,
“Jag bryr mig om dig”.
Pfft.

Dagar går.
Veckor går.
Månader passerar.
Tystnad.
Inte ett ord.

Vänskap övergår till bekantskap,
bekantskap över går i envägskommunikation.
Kommunikationen dör.
Med den dör även vänskapen.

Behöver ett tillfälligt uppehållstillstånd.
Inte i ett land utan i mitt eget liv.
Där jag får ta uppehåll från mig själv.
En paus. Bort från allt som är dåligt.
Bort från mig själv.

Ständiga vägskäl som alltid slutar i ett steg tillbaka.
Av lojalitet. Av konflikträdsla.
Av önskan att aldrig låta andra hamna i kläm pga mig.

En mindmap över problemen i mitt liv;
gemensamma nämnaren är jag.
Jag är orsaken, problemet och syndabocken.
Ständigt.

Dagar går.
Veckor går.
Månader passerar.
Nya fel, nya brister.
Ständigt sänkt av egna tillkortakommanden.

Självkänsla; obefintlig.
Självförtroende; raserat.
Trygghet; aldrig funnits.
Ensamhet; konstant.

Fasaden faller.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *