Om psykisk ohälsa, om min psykiska ohälsa.

Att leva med psykisk ohälsa, ångest och depression är svårt. Trots att depression är som vilken sjukdom som helst så är det fortfarande skambelagt. Kanske är en av orsakerna till det för att det är otroligt svårt att förklara för någon som inte upplevt det om hur det är att leva med ångest och depression och vad det gör med en.
Jag har varit relativt öppen och ärlig när jag pratat om min psykiska ohälsa, inte för att jag på något sätt har sökt bekräftelse utan för att jag vill att människor ska förstå. Inte förstå för min skull, men förstå för andras skull. Om man förstår grunderna så kan man vara till större hjälp för människor och man kan genom grundläggande kunskap låta bli att trampa på onödiga minor. Här är några exempel på kommentarer som man kan låta bli.

“Du får ta och rycka upp dig lite”

“Jag tror allt blir bättre bara du hittar en sysselsättning”

“Det är bara att tänka lite positivt”

“Jag tror att du skulle må bättre om du slutade med de där medicinerna”

“Allt blir bättre om du bara anstränger dig lite”

“Om du tar tag i saker kommer du genast må bättre”

“Dödsångest? Jag vet precis hur det känns. Jag hade en så stressig dag på jobbet/ i skolan igår”

“Du är din egen lyckas smed”

“Lägg lite mer energi på andra istället så mår du nog bättre”

“Om du inte vill vara deprimerad så sluta tänka så mycket”

“Det är ok, alla blir deprimerade”

“Det sitter bara i ditt huvud”

“Men du som har så mycket att vara glad och tacksam över”

“Du ser ju inte ut att vara deprimerad?”

 

Inget av ovanstående exempel är till hjälp för någon med ångest och depression. Du kanske menar väl men utslaget blir fel. Som sagt, depression är en sjukdom.

14717048_1793700397539775_1369665692061772847_n

 

14570272_10209216879090858_6773563169375016192_n

cured

Det absolut bästa du kan göra för någon som du vet lider av en depression är att finnas för den. Att visa att du finns för den. Inte bara genom ord utan också i handling. Bjud hem personen, ta initiativ till att ses, prata kontinuerligt med personen. Det är viktigt att vara lite tjatig när det gäller detta, påminn och påtala för personen att du verkligen finns. Säger du det en gång och sen släpper det så kommer de orden vara som bortblåsta inom bara några minuter.

Men visar du i handling och upprepar i ord så är chansen större att orden faktiskt tas emot. Beroende på hur dåligt personen i fråga mår kan det vara viktigt att vara ett alternativ för denna. När man har sjunkit såpass djupt att man går i dödstankar och överväger att ge upp är det viktigt att vara ett alternativ. Personer som sjunkit så djupt letar ständigt efter alternativ och utvägar, ser de några så tar de dem. Döden är alltid den sista utvägen. Extremt få väljer döden framför något annat. Döden är snarare ett resultat av att alternativen till döden tagit slut. Och som sagt, upprepa i ord och handling. Det behövs.

golden

Om du finns där för någon är det viktigt att försöka prata och lyssna. Prata för att hjälpa personen att sortera sina tankar och lyssna för att försöka förstå personen. Det är sällan som någon självmant berättar om det som rör sig i deras huvud så därför är det viktigt att ställa frågor. Visa att du bryr dig och visa att du vill lyssna. Det är också viktigt att visa att du kommer att finnas och du kommer att lyssna oavsett vad personen kommer att berätta. Oftast bär man en stark rädsla för hur människor kommer att reagera och ta emot det man säger, rädsla för att den man berättar för ska sluta se en som lika mycket människa som förut. Eller än värre, kommer att lämna dig på grund av det.

tumblr_n0iyzlizyu1tqykcpo1_500

Några tankar som jag tror att de flesta med en djupare depression brottas med är tankarna på om någon faktiskt skulle bry sig om man försvann. Även om man vet att man har vänner och logiskt sett borde kunna se att de skulle bry sig så kan det vara svårt att inse det. Så återigen, var tydlig, visa att du bryr dig och att personen är viktig för dig, var tjatig om det.

tumblr_nksl2b1l2g1tbqdsoo1_500

tumblr_o742sbpnue1syohbfo1_500

Nej, det är inte enkelt att finnas för någon som lider av depression. Men tänk då på hur svårt det är för den som lever med depressionen. För att ge dig en inblick i vad som faktiskt kan röra sig i huvudet hos någon som är deprimerad så tänkte jag dela med mig av egen erfarenhet.

Tidigare inatt när en extrem döds- och panikångestattack kom så lyckades jag i realtid skriva ner en promille av allt som flög omkring inom mig. Dessa anteckningar tänker jag dela med mig av. Det här kan vara det mest utlämnande och nakna som jag någonsin delat och kommer att dela. Men det ger en liten hint om vilka sorts tankar någon med en depression kan få brottas med. Jag kopierar och klistrar in, inget är förändrat och inget är borttaget. Det är den nakna sanningen. Jag har lagt till några bilder som passar in bra för att ge ytterligare förståelse för hur tankarna kan fungera.

 

När man som minst anar det slår den till. När man kan hantera den som sämst slår den till. Som en stenhård hand tar den tag i dig, markerar sin närhet.
Vägrar låta sig bli förbisedd. Vägrar att släppa taget. När den väl tagit kontrollen är du chanslös. Maktlös.

Tankar byts ut från de du försöker tvinga fram, till tankar du försökt förtränga. Tankar du vill glömma. Minnen som en gång varit fina vänds emot dig. För att påminna dig om din värdelöshet. Varför minnet är just ett minne och inte nutid. För att gnugga dina misslyckanden i ditt ansikte. Påminna om varför människor lämnat dig. Det var inte de det var fel på, det var dig. Bara dig. Du fick dem att lämna. Du fick de trognaste av människor att lämna. För att du är hopplös. Värdelös. Du. Du är felet. Ingen annan.

14725765_1800674716842343_5652112573070282647_n

Det är varför du slutat släppa in människor. Släppa människor nära dig. För du vet, de kommer att lämna. Inte för att vara elaka, bara för att de inte står ut. Med dig. Du driver människor bort. Bort från dig. Den konstanta rädslan och skräcken inför när nästa kommer lämna. Det finns inga om, bara när. Och vem. Inte om någon mer kommer lämna. Utan när nästa kommer att lämna. Och vem. På grund av dig. Igen. Som vanligt.

tumblr_m4syqv7dyh1ruta0uo1_1280

Du kan räkna dem på en hand, de som finns kvar. Vem blir nästa att falla bort? Det är inte av misstro av andra du tänker såhär, det är av erfarenhet. Det är pga dig. Du är felet. Inte dem. De kommer inte tvinga sig bort, du kommer att driva dem bort. Inte med mening och vilja, utan för att du är du.

När andra drömmer om den stora kärleken och ett liv i flärd, så drömmer du om att få duga. Duga till något, duga för någon. Du drömmer inte om romantik och lyx, du drömde om vänskap och trygghet. Någon som står ut. Står ut med dig. Står ut med monstren som jagar ditt inre.  Som finns för dig, trots att du är du. Det var innan drömmarna dog.  Du dödade dem, med vilja. För drömmarna påminde dig konstant om varför du aldrig kommer nå dem. Varför de aldrig skulle kunna bli mer än drömmar. Inte för att drömmarna var övernaturliga och utopiska. Utan för att du är du. Du driver bort de som skulle varit en del av drömmen. Inte av mening och vilja, utan för att du är du.

Du är du. Du är du. Du är ensam. Orden ekar.

tumblr_oc4svxr8uj1uihsnio1_500

Det här är vardag. En slags rutin. Du kan inte minnas när du senast fick somna in utan denna rutin. Karma? Du kanske förtjänar det. Du är din egen lyckas smed. Du har smitt och det här är allt det blev. Du kan om du bara vill. Du ville, om och om igen. Du försökte, om och om igen. Men du misslyckades. Du räckte inte till. Din vilja var väl inte tillräckligt stark. Du bär ansvaret. Du och ingen annan. Det är du som är orsaken till att du är där du är idag. Du. Du är felet. Ingen annan.

Du har övervägt att ge upp. Du har gett upp. Du såg en strimma ljus men blandades av det och missade. Nu är du tillbaka igen. På botten. Knappt ens där. Allt på grund av dig. På grund av att du är du.

tumblr_n0pbb6hapk1so5bvmo1_500

Du skapar livlinor. Sköra trådar för att du inte ska släppa taget. För att du inte ska ge efter impulsen. För monstren som skriker inom dig inte ska få sista ordet. Trådarna börjar ta slut. Trådarna som är utlagda blir skörare för varje sekund. Snart brister de. Snart vinner monstren. De har fått blodad tand sen sist. När de nästan tog dig. Nu flåsar de dig inte längre i nacken. Nu finns de inom dig. Redo för ditt nästa snedsteg.

tumblr_offi79sju21ukx57vo1_500

Fasaden. Tänk på fasaden. Släta över dina ord. Säg att det egentligen inte är så farligt. Säg att du bara är överkänslig och överreagerar. Annars kommer du bli lämnad. Igen. Som vanligt. Du har redan ställt dem på kanten. Knuffa dem inte över kanten. Igen. Som vanligt. Upp med fasaden. Upp. Skynda. Ridån går snart upp. Om de ser dig som du verkligen är så kommer de att lämna. Igen. Som vanligt. Låt det inte ske. Igen. Som vanligt. Så. Bra. Lugn nu. Act normal. Du kan det där. Det sociala spelet. Du spelar för din överlevnad nu. Do or die. Det finns inte rum för sprickor i fasaden nu. Då rämnar allt. Håll huvudet kallt. Du fixar det.

Det är klart att du inte gör. Men ändå. Du kan skjuta upp det oundvikliga. Ensamheten som blir större för varje dag kommer snart att bli total. Men håller du huvudet kallt så kan du skjuta upp det. Innan de tar ifrån dig dina sista livlinor, innan du knuffar de sista över kanten. Du kohandlar med ensamheten, med dina monster, med döden. Oundvikliga är de alla, men du kan skjuta upp dem. Kämpa. Håll huvudet kallt, håll huvudet ovanför ytan. Håll i dina livlinor. Håll i. Släpp inte taget. Släpp inte taget förrän de släpper taget om dig.

Lugnet efter stormen. Du kan andas igen. Försöker minnas den senaste timmen men allt är blankt. Kvar finns orden. Orden du skrev i realtid. För att förstå vad som händer. Förstå vad som händer inom dig. Det här är vad ångesten och depressionen gör med dig, hur den verkar inom dig. Det här är vad som händer de stunder när fasaden faller, när ångesten tar kontrollen och du är passagerare i ditt eget liv.

Nu är du tillbaka igen. Om bara för en stund. Men samla kraft. Du behöver det för att överleva, för att orka kämpa. Kämpa medan du har något och några att kämpa för.

 

Jag vill återigen trycka på att det jag skriver här inte är för att få uppmärksamhet, bekräftelse eller sympatier. Jag skriver det här i hopp om att det kanske kan vara till hjälp för någon.

Hjälp till dig som finns för någon. Hjälp att förstå vad du kan göra, hjälp att förstå den du vill hjälpa.
Till dig som lever med det. Du är inte ensam, jag förstår lite av det du går igenom, ge inte upp.

Robin Williams beskriver otroligt bra varför jag verkligen vill hjälpa och hjälpa till att ge andra verktyg för att hjälpa.

14715614_1793700470873101_8258604235770591685_o

Till sist vill jag även dela med mig av några ord som jag återkommer till för att skapa livlinor och tankar som får mig på banan igen. Tagna ur en av mina favoritserier, Game of Thrones. Orden passar faktiskt otroligt bra in i den kamp man kan få föra med sina tankar.

Tack för din tid.

Ett slags liv.

Det är nästan symboliskt att höstregnet sakta börjar strila ner under promenaden ner mot bussen. Det är ändå där, i hösten och i mörkret där våra möten varit som viktigast. Det är under höstens mörkaste stunder som din sträva stämma funnits och brutit igenom. Där, när ingen annan funnits, har du alltid funnits.

Ironiskt nog var det du som fick mig att känna, inse och förstå på riktigt vad mörker kunde vara. Det var du som öppnade den dörren. Därför är det extra fint att du funnits där när jag fått slåss som hårdast för att inte fastna i mörkrets grepp.

Den olyckliga kärleken, så många gånger som du satt ord på den. Den otroliga känslan av otillräcklighet, den starkaste känslan av hopplöshet, den brännande känslan av ensamhet, den svidande känslan av att än en gång blivit bränd. För varje vemodig känsla som finns, för varje mörker är närvarande, finns en textrad.

Det är nästan förmätet av mig att försöka använda ord, det som är din konstform, för att försöka säga något. Kanske är det förmätet, kanske är det jante som gör sig påmind. Du ska inte tro att du är något. Det tror jag inte heller. Det är nog de orden som jag levt med längst; tro inte att du är någon.

Du är antagligen den enda som inte sagt det till mig. Du och Håkan, ni brukar istället vilja påminna mig om att jag kanske visst är någon. Jag kanske inte är något för någon, men jag är någon.

Det är inte alltid dina ord hjälpt mig att må bättre, men det är inte sällan som din röst har räddat mig. För hur jag än försöker döva mörkret och ångesten med korta kickar och påklistrade skratt så är det i vemodet jag finner lugnet, i det mörka, i sanningen, med dig.

Jag, precis som du, kan inte låtsas, vill inte låtsas. Vi är dåliga på det. Korta stunder håller det men “in the end” vill vi tillbaka till det äkta. Hur tungt det än må vara.

Den här hösten, i det här mörkret, som kanske är den tuffaste som jag kommer vandra på länge. Band ska klippas, bojor ska kapas. Människor som får mig att känna mig underlägsen, människor som tar mig för givet, människor som förväntar sig att få utan att ge, människor som håller mig tillbaka, människor som inte tror på mig, människor som inte låter mig vara den jag är ska inte längre få styra mitt liv. I en enkel, ödmjuk strävan efter att få känna att jag lever ett slags liv, mitt liv.

När allt runtomkring faller så står du kvar,
du min vän i livet. LW.

Ett sista försök.

Nu gör jag ett sista tappert försök,
lyckas jag inte komma igång med något slags kontinuerligt skrivande lägger jag ner det här.
Nog för att jag kan skylla på att livet kommit emellan men hur länge fungerar den ursäkten?
Oavsett hur lång tid jag har kvar kommer depressionen antagligen alltid vara med mig.
Jag kan uppenbarligen inte besegra den så målet får bli att försöka överleva den.

Det går sådär.

Skrivandet likaså.

Jag saknar det dock.
Att uttrycka mig i skrift har alltid varit något jag gillat,
men när depressionen tar över helt och kreativiteten försvinner blir det tufft.
Allt jag får ur mig är deprimerande texter om hur överjävligt livet är.

De är förvisso äkta och ärliga,
men vanligt folk vill inte läsa sådant.
De vill se gulliga katter, god mat och den ljusa sidan av livet.
För var och en har nog med sitt eget mörker,
hur skulle de bli om de tog in andras mörker också?

Så här och nu sätter jag upp ett extremt grundläggande mål för att komma igång:
Minst ett inlägg om dagen den kommande veckan.
Det spelar ingen roll vad inläggen handlar om eller innehåller,
det viktiga är att de görs.

Wish me luck.

Både i livet och med skrivandet.
Båda behövs.

1-800-273-8255

I been on the low,
I been taking my time.
I feel like I’m out of my mind,
it feel like my life ain’t mine.

I don’t wanna be alive,
I just wanna die.
Let me tell you why.

All this other shit I’m talkin’ bout they think they know it.
I’ve been praying for somebody to save me, no one’s heroic.
And my life don’t even matter.
I know it, I know it, I know I’m hurting deep down but I can’t show it.
I never had a place to call my own,
I never had a home,
Ain’t nobody calling my phone.
Where you been? Where you at? What’s on your mind?
They say every life is precious but nobody care about mine.

 

Det är så många ord i den här låten som jag kan relatera till,
som många med psykisk ohälsa kan relatera till.
Många av oss har inte nått dit där slutet av låten är relaterbar,
men jag tror ändå att låten ger hög igenkänningsfaktor på mycket.
Känslan.

 

Psykisk ohälsa. 

Efter Chester Benningtons tragiska bortgång, som enligt säkra källor ska ha varit självmord, så skrivs det otroligt mycket om det. Förståeligt. Men många kommentarer får mig att gå i taket. Extremt många blottar sin okunskap och oförståelse kring psykisk ohälsa. 
Vissa skriver att Chester var ett svin som lämnade sin familj efter sig, andra skriver att han var svag som gav upp, att han tog den enkla vägen ut och andra att självmord är egoistiskt. Sådana resonemang visar att man inte har kunskap om psykisk ohälsa överhuvudtaget. 
Chester led av svår psykisk ohälsa som till stor del grundades i de trauman som han upplevde i sin ungdom där han utsattes för sexuella övergrepp. Trauman som du utsätts för, oavsett karaktär av trauman, sätter outplånliga spår. Oavsett hur bra och/eller fungerande liv du än kan lyckas få så är det sällan, oftast aldrig, spåren försvinner helt. 
När du lever med psykisk ohälsa är det mesta en kamp. Du kan ha normala och bra dagar och för många kan du nästan dölja det faktum att du faktiskt mår uruselt. Du kan ibland skjuta upp ångesten genom att uppehålla dig och dina tankar genom att göra roliga saker, men när festen är slut och lamporna släcks så står du där igen. Med ångesten, paniken, känslan av värdelöshet och ensamhet. 


“Den enkla vägen ut”

Att ta sitt liv är aldrig att ta den enkla vägen ut. Den som påstår det kan verkligen inte sätta sig in i hur dåligt människors mående faktiskt kan vara. Att ta sitt liv är den sista vägen ut. Alltid. Det är den sista och svåraste vägen ut. Det är det alternativ man blickar åt när det känns som att man försökt med allt annat som går för att klara av att leva. 

“Sviker och lämnar de som blir kvar”

Tar man beslutet att avsluta sitt liv så är man plågsamt medveten om att det antagligen kommer kunna påverka andra människor. Däremot tar man beslutet allt som oftast för att man tror att det är bättre för sin omgivning.

Väldigt många som lever med psykisk ohälsa känner att de är en börda för sin omgivning. Tänk dig att ständigt kastas mellan två känslolägen där man 1, känner sig värdelös, ensam och oönskad eller 2, kan konstatera att det finns människor som bryr sig men att deras liv hade varit bättre och enklare utan en själv. Det är inte någon enkel balansgång. Men när man väl tar beslutet att ta sitt liv är det med övertygelsen om att livet blir bättre för de som är kvar. 

“Självmord är tecken på svaghet”

Tvärtom. Det visar snarare vilken styrka man haft som orkat slåss mot något så tufft så länge. 

Som jag sagt tidigare är självmord sällan, princip aldrig, ens första alternativ, det är inte den lätta vägen ut. Allt som oftast har man kämpat och slitit i evigheter mot demonerna inom en. Självmord visar snarare på vilken kraft den psykiska ohälsan haft och hur svårt personen faktiskt haft det. 
“Skuldbelägg aldrig – Stötta”

Om det är så att du har någon i din omgivning som du vet lider av psykisk ohälsa så vill jag ge dig några råd. Skriv aldrig kommentarer om att bara svaga människor tar livet av sig, bara egoister tar livet av sig, dessa ord etsar sig fast i människans huvud. Om man överväger att ta sitt liv så försvinner inte det övervägandet av sådana kommentarer men övervägandet fylls med ytterligare skam och skuld. Som om man behöver mer sådant när man mår dåligt?

Var ett stöd. Visa att du finns.

Det är inte alltid man vill ta emot konkret hjälp eller stöd men ofta kan det vara skönt bara att veta att okej, det finns någon som orkar med mig även när jag är som sämst.
Visa att du finns genom att faktiskt finnas. Bjud på fika, fråga efter personen, säg att du vill träffas och se till att träffas. Och försök att se till att när du träffar personen att du är närvarande. Att du inte sitter med mobilen hela tiden eller har bokat in nåt du ska iväg på direkt efter. Det ökar bara känslan av att man är i vägen och stör. Det finns tusentals tips och råd man kan ge men det här är ändå grunden.

Säg att du finns, visa att du finns, var där.

Musikaliskt undantagstillstånd.

Vi är de sista som går hem.
Vi är de enda som förstår.

Det är några av Winnerbäcks många ord som för tillfället går på repeat.
Sedan han släppte sin samlingsskiva med liveversioner av låtarna han körde på den akustiska turnén är det nästan det enda jag kunnat lyssna på. Bortsett från Justin Biebers “Baby” som går varm när jag åker bil.

På sommaren får man ha dåliga låtar på hjärnan. Sommaren är lite som ett musikaliskt undantagstillstånd. Jag har lite för lätt att fastna på lite för “mainstreamiga” låtar för min egen smak. Men jag får gilla läget helt enkelt. Tänkte dela med mig av min Topp 5 av “Mainstream”-låtar som jag lyssnar sönder för tillfället.

1. Justin Bieber – Baby

2. Miriam Bryant – Rocket

3. Justin Bieber ft. Lius Fonti & DJ Yankee

4. Mark Ronson & Bruno Mars – Uptown Funk

5. Tove Styrke – Say my name

 

 

Den långa vägen hem.

När mörkret barrikaderar tankarna är det enda man kan göra att försöka flyta med.

Att kämpa emot gör bara smärtan än värre, om det nu ens är möjligt.

Nej, istället får man försöka att flyta med den. Ge den vad den vill ha.

Ännu mer mörker.

 

Musiken hjälper mig med detta. Det finns så mycket sorg och mörker där.

Sorg och mörker att ge till ångesten för att den ska skona en.

Tacka vet jag Lasse och Håkan. Deras ord och musik hjälper, räddar.

Ger mig vad jag behöver, ger ångesten vad den kräver.

 

Samtidigt ger de små viskningar om att bakom hörnet väntar något bättre,

bakom nästa krön väntar en soluppgång, en ny sida och ett nytt kapitel.

Fortsätt. Jag ska bli fri till slut. För det finns en fagrare glans någon annanstans,

men den finns där för den som letar. Så håll ut. För det väntar nånting större.

Min tid kommer. Jag är snart där.

 

Allsvenskt Tips 2017

Om en vecka drar Allsvenskan äntligen gång igen, som vi längtat!
Därmed är det också dags att slänga in sitt Allsvenska tips, hur tror du att Allsvenskan slutar? Förra året vann Filip Hannerlund med 5 rätt, kan du slå det?

Vinnaren utlovas ett fint pris som vanligt,
i år får även tvåan och trean ett symboliskt men fint pris!

Så in och lägg ditt tips!

Dela, bjud in och sprid mer än gärna detta, desto fler desto roligare!

(Lägg ditt tips senast 31:e Mars för att delta officiellt i tävlingen)

LYCKA TILL!!

Allsvenskan 2017 - Tips

Allsvenskan 2017 - Tips

Skickar

 

 

 

Internationella kvinnodagen 

Idag är det internationella kvinnodagen. En dag som instiftades tidigt 1910-tal. För kvinnlig rösträtt och för kvinnors rättigheter. Än idag lever vi i en värld styrd av och för män, därför är ojämlikhet viktigt att uppmärksamma än idag. Vad passar bättre än att lyfta fram några som är fantastiska förebilder för dagens och framtidens kvinnor?

Emma Watson är en strålande stjärna på filmhimlen. Men det är inte bara på filmduken hon gör skillnad. Genom sitt engagemang i #heforshe lyfter hon fram jämställdhetsfrågor och kvinnors rättigheter starkt och initierat. 

Laleh har slagit sig fram på egen hand i en mansdominerad bransch. Har visat att hon kan och kan lära sig princip vad som helst, bara viljan finns. Hennes kompromisslösa inställning till motgångar och hinder gör att hon i handling visar för unga tjejer att ingenting är omöjligt. 

J.K Rowling, författare till Harry Potter-böckerna. Rowling har i sina böcker alltid valt att skapa och lyfta starka kvinnliga karaktärer. Inte minst Hermione. En stark och självständig ung tjej och kvinna som i sig blir en lysande förebild. På twitter har Rowling genom träffsäkra tweets och svar på andras tweets stått upp för människors lika värde. 

Maisie Williams slog igenom i Game of Thrones i rollen som Arya Stark. Karaktären är i serien en tjej med stark vilja och som går sin egen väg. I verkliga livet är Maisie princip likadan. Hon använder sin röst till att slåss mot orättvisor och är inte rädd för att säga vad hon tycker! Extra beundransvärt är hennes engagemang för delfiner som förtjänar att uppmärksammas.