Fotboll för alla i Norrköping. 

​Debatten om IFK Norrköping de senaste dagarna är intressant ur många perspektiv. Samtidigt kan jag tycka att kritiken slår lite snett i vissa delar.
Kritiken mot att IFK Norrköping inte har en egen damverksamhet är en del av kritiken och IFKs hantering av “Gymfrågan” är en annan. Kritiken är i sig berättigad men det är viktigt att skilja på frågorna.

Den förstnämnda diskussionen är den som intresserar mig mest.
Borde det inte ligga i Norrköping som stads intressen att ha ett eller flera starka damlag? Östgötaporten, stor sponsor till IFK, och Norrköpings Kommun har flera gånger uttryckt en vilja att arbeta för mångfald och att våga satsa och gå före på dessa områden. Borde det inte då rimligtvis kunna rymmas en satsning på en damverksamhet också. En satsning som i sig skulle bli “billigare” om man samarbetade och samverkade mellan IFK “Herr” & IFK Dam då grunden för bra spelarutveckling redan finns.

Om man se det ur ett sportsligt perspektiv, vore det inte bra PR för IFK Norrköping att kunna stoltsera med både herr- & damlag i våra allsvenskor? Visa att IFK Norrköping inte bara är en anrik klubb utan en framåtsträvande klubb med verksamheter för alla.

Om man ser det ur ett ekonomiskt perspektiv tänker jag att oavsett vad vissa tycker så måste man nog inse att samhället går mot mer jämlikhet och jämställdhet. Det är ju inte otänkbart att fler företag i framtiden kan komma att göra som Åby Snickeri, oavsett om avsikten är bra PR eller för att de genuint vill satsa på damverksamhet. Så blickar man framåt finns det antagligen sponsorpengar att kamma hem i Norrköpingsområdet som på längre sikt kan ge en balanserad ekonomi även för en damverksamhet.

Vill man kritisera faktumet att IFK inte har ett “eget” damlag bör kritiken inte enbart riktas mot IFK utan även några av deras stora sponsorer. Om de eftersträvar mångfald bör inte det vara ett motkrav för att bidra ekonomiskt? Men det kravet har uppenbart inte funnits från deras sida för att sponsra IFK.

Ang. IFK Dam

Några frågor som jag kom att tänka på utan att vilja delta i debatten som redan pågår om IFK Norrköping och IFK Dam.

1. Borde det inte ligga i Norrköping som stads intressen att ha ett eller flera starka damlag? Östgötaporten, stor sponsor till IFK, och Norrköpings Kommun har flera gånger uttryckt en vilja att arbeta för mångfald och att våga satsa och gå före på dessa områden. Borde det inte då rimligtvis kunna rymmas en satsning på en damverksamhet också. En satsning som i sig skulle bli “billigare” om man samarbetade och samverkade mellan IFK “Herr” & IFK Dam då grunden för bra spelarutveckling redan finns.

2. Om man se det ur ett sportsligt perspektiv, vore det inte bra PR för IFK Norrköping att kunna stoltsera med både herr- & damlag i våra allsvenskor? Visa att IFK Norrköping inte bara är en anrik klubb utan en framåtsträvande klubb med verksamheter för alla.

Om man ser det ur ett ekonomiskt perspektiv tänker jag att oavsett vad vissa tycker så måste man nog inse att samhället går mot mer jämlikhet och jämställdhet. Det är ju inte otänkbart att fler företag i framtiden kan komma att göra som Åby Snickeri, oavsett om avsikten är bra PR eller för att de genuint vill satsa på damverksamhet. Så blickar man framåt finns det antagligen sponsorpengar att kamma hem i Norrköpingsområdet som på längre sikt kan ge en balanserad ekonomi även för en damverksamhet.

Allsvenskan 2015

I nästan ett dygn har jag försökt sätta ord på årets allsvenska.
Jag lyckades sammanfatta Norrköpings sista match.
Sedan tog orden slut.
Jag försöker igen.

2015, säsongernas säsong.
Allsvenskan 2015 – Den bästa någonsin.

Någonstans måste man börja just där. För årets allsvenska har varit något utöver det vanliga. Sällan har så många lag haft guldvittring efter första halvleken av säsongen. Sällan har så många som tre lag haft chansen att ta guld inför sista omgången. Sällan har det varit upplagt för dramatik likt det drama vi skådade i lördags. Årets allsvenska glänste.

Inför säsongen var stämningen ljummen. Kul att allsvenskan drar igång. Inte mycket mer än så. Det diskuterades huruvida det var bra eller dåligt att Malmö tagit två raka titlar och om det tack vare champions leagues miljonregn skulle cementera Malmös plats som nummer 1 och göra allsvenskan mer ojämn. Allsvenskan gav svar på tal.

Ingen liga i Europa kan utmana Allsvenskan när det kommer till antal olika titelvinnare de senaste decenniet. På elva år har ÅTTA olika lag vunnit. Ni läste rätt.
Visst, ur ett internationellt perspektiv kanske det är dåligt att hittills bara Malmö lyckats ta sig till gruppspel de senaste åren, lagen saknar erfarenhet. Men för oss svenska fotbollsälskare så är det otroligt häftigt att konkurrensen är så stor. Det visar hur svårt det är att vinna, att få lag lyckas göra det gång efter annan, det gör att varje guld betyder enormt mycket.

Publiken har varit i fokus i år. Men med undantag från bengaler och försenade matcher så har rubrikerna varit positiva. Hammarby kom tillbaka till sveriges finrum och som de gjorde det. De snittade över 25 000 per match. Sex lag hade ett snitt över 10 000. Totalt såg över 2 miljoner Allsvenskan på plats. Det är inte illa.

Och fotbollen då? Jodå, den levererade också. När allsvenskan vände i halvlek så fanns det många lag som ville vara med och slåss om medaljerna. Djurgården gjorde en överlag stark säsong men räckte inte hela vägen. Mushekwi inledde allsvenskan otroligt och tillsammans med Sam Johnson så var de sylvassa framåt. En sjätteplats är klart godkänt. Malmö har inte spelat dåligt i allsvenskan, men har i vissa matcher inte haft fullt fokus. För många poängtapp mot icketopplag blev deras fall. Fjärdeplatsen skulle de nått om de inte haft en så otroligt dålig attityd i sista matchen. De gav bort matchen mot Norrköping och gav därmed bort fjärdeplatsen. Elfsborg har haft en mellansäsong. Inte glänst men absolut inte gjort bort sig. Det finns potential.

AIK var med in i det sista och slogs om guldet. Även om chansen var minimal så var inte möjligheten helt borta inför sista matchen. Men det är som att AIK saknar den där riktiga vinnarmentaliteten. Truppen och spelet var tillräckligt bra för att vinna, men i säsongens viktigaste match, hemma mot Göteborg, så vek de ner sig. Sitter Alm på AIKs tränarbänk nästa år?

IFK Göteborg har suttit i förarsätet nästan hela säsongen. Bra spel och framförallt, stabilt spel. Att vinna mot AIK borta i ett enormt pressat läge visar på klass. I ärlighetens namn så förlorades inte guldet i sista matchen. Den förlorades hemma mot Halmstad och borta mot Djurgården. Att inte vinna dessa blev deras fall. Självklart är säsongen utöver det klart godkänd.

De svenska mästarna, IFK Norrköping, vad ska man säga?
Ingen trodde på dem inför säsongen och knappt ens inför sista matchen. Trots att allt låg i deras egna händer. Norrköping vann därför att de var konsekventa. De hade en spelidé, de trodde på den och övergav den inte ens i pressade lägen. Helsingborg hemma när de avgör på övertid är ett tydligt exempel. Sedan är det inte fy skam att slå Malmö på Swedbank Stadion.

Årets allsvenska blev den sista för några spelare, Anders Svensson, Andreas Klarström, Kristian Bergström, Mattias Lindström, Christoffer Andersson och Henrik Gustavsson avslutade sina karriärer. Tack för allt!

För många väntar nu en kall och mörk väntan till Allsvenskan är tillbaka,
för mig och andra Pekingsupportrar kommer vintern inte kännas så jobbig.
Vi är ju svenska mästare!

Malmö – Norrköping

Nerverna var i högsta grad närvarande vid avspark.
Norrköping såg verkligen ut att vara tagna av stundens allvar samtidigt som Malmö ville behålla fjärdeplatsen.

Matchen hettade till direkt. Redan i den 5:e minuten så fick Rosenberg syna det röda kortet.
Ett huvudlöst beteende i en såpass viktig match. Kortet var odiskutabelt.
Malmö var trots en man mindre det lag som skapade bäst möjligheter och Berget, Tinnerholm och Adu var riktigt vassa. Norrköping var långt ifrån dåliga men hade svårt att organisera sig på offensiv planhalva. Defensivt kämpade och slet de vilket gjorde att Malmö trots sitt övertag aldrig kom till de där riktigt heta chanserna. Det var hett och tätt matchen igenom. Árnason och Kamara hade en del tuffa dueller och det var inte långt ifrån rent handgemäng vid några tillfällen.

Så kom chansen. Så signifikativt för IFK Norrköping, så signifikativt för Emír Kujović. En dragning och pang, Wiland är chanslös. 1-0 i den 30:e minuten.
Efter detta var hela matchen ett enda stort ställningskrig, det var grinigt, tufft och häftigt.
Ett Malmö som verkade ha lämnade huvudena kvar hemma fokuserade mer på domaren än spelet. Gnälligt och grinigt tillsammans med huvudlösa satsningar gjorde att IFK kunde fokusera på att hålla nerverna i schack. När Frans Brorsson, i en huvudlös tackling, drar på sig sitt andra gula kort i den 77:e minuten så försvann Malmös riktiga chans till kvittering. Enda chansen till ett Malmömål vid det här läget skulle vara om Norrköping inte kunde hantera nerverna och rasade samman. Det gjorde de inte.

Den sista kvarten blev i ärlighetens namn en transportsträcka. Självklart fanns nerverna där eftersom att ett enda mål kunde vända allt åt ändan, men Norrköping höll nerverna i schack.

När Arnór Traustason på övertid fick en öppen chans var guldet hemma.
Efter 26 år är guldet åter tillbaka i Norrköping.

När vi nu summerar säsongen kan vi konstatera att Norrköping är värdiga svenska mästare, när laget stött på patrull har de rest sig och fortsatt krigat, när situationer i matcher gått emot dem har de fortsatt med sin matchplan, kompromisslöst. Göteborg och AIK har båda spelat bra hela säsongen, den avgörande skillnaden är just modet och det kompromisslösa slitet. När Göteborg har varit pressade så har de vacklat, AIK likaså. När Norrköping har blivit pressade har de lyft sig och vuxit.  Det är bara att lyfta på hatten, Norrköping är värdiga mästare.

 

IFK Norrköping

Vi kan bara bli vinnare nu

Janne Anderssons ord inför sista matchen kan jag bara skriva under på.
Få trodde att IFK Norrköping skulle tillhöra toppskiktet i årets allsvenska. Få, princip ingen, trodde att IFK Norrköping skulle slåss om guldet inför sista omgången.

Det räcker med att dra tillbaka tiden till samma tidpunkt förra hösten.
Då var tongångarna annorlunda.
Ett mediokert Norrköping säkrade allsvenskt kontrakt några få omgångar från slutet.
Spelet var långt ifrån bra och Janne Andersson var, trots älskad av fansen, ifrågasatt.
Kunde det verkligen bli något av detta Snoka?
Svaret har vi fått nu.

Säsongen började som den förra avslutades, knackigt.
Men några få justeringar fick maskineriet att rulla som aldrig förr.Att lyfta ner Andreas Johansson till försvaret har visat sig bli nyckeln till framgång.

Inte bara har Johansson glänst i sin mittbacksroll, platsen bredvid nyförvärvet Daniel Sjölund blev ledig och Alexander Fransson fick chansen. Och som han tog den.
Tillsammans har Fransson och Sjölund bildat ett av allsvenskans starkaste centrala mittfält.
Defensivt slit och offensiv kyla har räddat poäng och vunnit poäng.

Bärkroth är säsongens andra nyförvärv som gjort stor skillnad från förra året.
Få spelare i allsvenskan löper lika mycket som Nicklas, få spelare besitter hans teknik.
Offensivt har han bidragit till många skapade målchanser, få har träffat virket mer än Bärkroth i år, samtidigt som han alltid har jobbat hem och tagit defensivt ansvar.

Den stora skillnaden jämfört med förra året är att spelet har blivit mycket mer direkt, ser man en möjlighet så tar man den. Man vågar chansa lite mer, och det har gått hem. Att framgångarna i år stavas lagarbete råder det ingen tvekan om. Någon som dock inte går att bortse från är den lysande anfallaren Emir Kujovic.

Med kraft, teknik och en enorm vilja så är han svårstoppad på topp. Sättet han vinner dueller på och sättet han vinner kontroll på bollen på är en klass för sig. I allsvenskan kan bara Rosenberg mäta sig på den nivån. Henok Goitom i all ära, mål har han gjort, men sättet Kujovic spelat på i år går inte att jämföra med någon annan. Även i matcher som han gått mållös från har han bidragit med vunna bollar, brytningar och löpningar för laget. Kung Kujovic är utan tvekan årets spelare i allsvenskan, alla kategorier. Hans spel borde räcka för att utmana om en landslagsplats. Om det är någon spelartyp de behöver så är det Kujovics.

Hur dagens match än slutar så är Norrköping vinnare.
Ingen trodde på dem innan säsongen, få tror på dem idag.
Men många hoppas och fansen drömmer, det omöjliga kan bli sant.
Den blåa stjärnan lyser klarare än någonsin.