Psykisk ohälsa. 

Efter Chester Benningtons tragiska bortgång, som enligt säkra källor ska ha varit självmord, så skrivs det otroligt mycket om det. Förståeligt. Men många kommentarer får mig att gå i taket. Extremt många blottar sin okunskap och oförståelse kring psykisk ohälsa. 
Vissa skriver att Chester var ett svin som lämnade sin familj efter sig, andra skriver att han var svag som gav upp, att han tog den enkla vägen ut och andra att självmord är egoistiskt. Sådana resonemang visar att man inte har kunskap om psykisk ohälsa överhuvudtaget. 
Chester led av svår psykisk ohälsa som till stor del grundades i de trauman som han upplevde i sin ungdom där han utsattes för sexuella övergrepp. Trauman som du utsätts för, oavsett karaktär av trauman, sätter outplånliga spår. Oavsett hur bra och/eller fungerande liv du än kan lyckas få så är det sällan, oftast aldrig, spåren försvinner helt. 
När du lever med psykisk ohälsa är det mesta en kamp. Du kan ha normala och bra dagar och för många kan du nästan dölja det faktum att du faktiskt mår uruselt. Du kan ibland skjuta upp ångesten genom att uppehålla dig och dina tankar genom att göra roliga saker, men när festen är slut och lamporna släcks så står du där igen. Med ångesten, paniken, känslan av värdelöshet och ensamhet. 


“Den enkla vägen ut”

Att ta sitt liv är aldrig att ta den enkla vägen ut. Den som påstår det kan verkligen inte sätta sig in i hur dåligt människors mående faktiskt kan vara. Att ta sitt liv är den sista vägen ut. Alltid. Det är den sista och svåraste vägen ut. Det är det alternativ man blickar åt när det känns som att man försökt med allt annat som går för att klara av att leva. 

“Sviker och lämnar de som blir kvar”

Tar man beslutet att avsluta sitt liv så är man plågsamt medveten om att det antagligen kommer kunna påverka andra människor. Däremot tar man beslutet allt som oftast för att man tror att det är bättre för sin omgivning.

Väldigt många som lever med psykisk ohälsa känner att de är en börda för sin omgivning. Tänk dig att ständigt kastas mellan två känslolägen där man 1, känner sig värdelös, ensam och oönskad eller 2, kan konstatera att det finns människor som bryr sig men att deras liv hade varit bättre och enklare utan en själv. Det är inte någon enkel balansgång. Men när man väl tar beslutet att ta sitt liv är det med övertygelsen om att livet blir bättre för de som är kvar. 

“Självmord är tecken på svaghet”

Tvärtom. Det visar snarare vilken styrka man haft som orkat slåss mot något så tufft så länge. 

Som jag sagt tidigare är självmord sällan, princip aldrig, ens första alternativ, det är inte den lätta vägen ut. Allt som oftast har man kämpat och slitit i evigheter mot demonerna inom en. Självmord visar snarare på vilken kraft den psykiska ohälsan haft och hur svårt personen faktiskt haft det. 
“Skuldbelägg aldrig – Stötta”

Om det är så att du har någon i din omgivning som du vet lider av psykisk ohälsa så vill jag ge dig några råd. Skriv aldrig kommentarer om att bara svaga människor tar livet av sig, bara egoister tar livet av sig, dessa ord etsar sig fast i människans huvud. Om man överväger att ta sitt liv så försvinner inte det övervägandet av sådana kommentarer men övervägandet fylls med ytterligare skam och skuld. Som om man behöver mer sådant när man mår dåligt?

Var ett stöd. Visa att du finns.

Det är inte alltid man vill ta emot konkret hjälp eller stöd men ofta kan det vara skönt bara att veta att okej, det finns någon som orkar med mig även när jag är som sämst.
Visa att du finns genom att faktiskt finnas. Bjud på fika, fråga efter personen, säg att du vill träffas och se till att träffas. Och försök att se till att när du träffar personen att du är närvarande. Att du inte sitter med mobilen hela tiden eller har bokat in nåt du ska iväg på direkt efter. Det ökar bara känslan av att man är i vägen och stör. Det finns tusentals tips och råd man kan ge men det här är ändå grunden.

Säg att du finns, visa att du finns, var där.

Musikaliskt undantagstillstånd.

Vi är de sista som går hem.
Vi är de enda som förstår.

Det är några av Winnerbäcks många ord som för tillfället går på repeat.
Sedan han släppte sin samlingsskiva med liveversioner av låtarna han körde på den akustiska turnén är det nästan det enda jag kunnat lyssna på. Bortsett från Justin Biebers “Baby” som går varm när jag åker bil.

På sommaren får man ha dåliga låtar på hjärnan. Sommaren är lite som ett musikaliskt undantagstillstånd. Jag har lite för lätt att fastna på lite för “mainstreamiga” låtar för min egen smak. Men jag får gilla läget helt enkelt. Tänkte dela med mig av min Topp 5 av “Mainstream”-låtar som jag lyssnar sönder för tillfället.

1. Justin Bieber – Baby

2. Miriam Bryant – Rocket

3. Justin Bieber ft. Lius Fonti & DJ Yankee

4. Mark Ronson & Bruno Mars – Uptown Funk

5. Tove Styrke – Say my name