Säg det med en sång.

Musik, vad skulle jag göra utan den?

Jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna, och beroende på humör och känsla kan jag använda mig att musik för att trigga igång känslor/humör eller för att dämpa dem! Jag tänkte dela med mig av några exempel på några låtar som jag förknippar med vissa känslor eller känslotillstånd! (Klicka på låttiteln ifall du hellre vill lyssna via Spotify)

Om jag är fruktansvärt trött och irriterad på människor och egentligen bara vill visa dem fingret, då passar denna fantastiska låt: Lily Allen – Fuck You

Eftersom att jag är en Winnerbäcknörd så får jag ju Winnerbäck-feeling lite då och då. Och ja, jag älskar ju de flesta av hans låtar men om jag har ont om tid så finns det ändå några låtar som dämpar min Lasseabstinens bättre än andra. Den första är Utkast till ett brev, den är relativt ny men det finns ett sound i låten som är så typiskt Lasse att den fyller en stor roll på denna lista. Den andra låten är Söndermarken, den sammanfattar väldigt bra vem Lasse är och var han kommer ifrån. Den sista låten är en personlig favorit, Elden, jag gillar soundet och jag älskar texten. Briljant låt!

 

Kärlek är en känsla som kräver fler kategorier. I denna kategori snackar vi om brusten kärlek. Man kan känna den känslan ibland utan att man egentligen saknar någon konkret person utan just känslan av att inte ha någon kan vara tillräcklig. När jag känner sorg över utebliven kärlek eller kan känna att mitt hjärta vill gå i tusen bitar, då finns det några låtar som är gångbara. Cat Stevens – Wild world är en av dessa, den är sorglig och fin på en och samma gång. Känslan av ensamhet och ett brustet hjärta stärks verkligen med denna låt. Låt nummer två är för mig själv en rätt otippad låt, James Blunt – Goodbye my lover. Jag kan inte sätta ord på det men den får mig att verkligen känna det han sjunger. Sorgligt men fint. Jag skulle kunna fylla den lista med Lasse-låtar också men vi skippar det idag.

 

Lycklig kärlek är fint. De artister som jag lyssnar mest på är ju inte de som skriver mest i denna kategori men som tur är finns det andra som gör det. McFly – All about you är en låt som jag gillar starkt när vi rör oss i denna kategori. Den är enkel, fin och lätt att applicera på någon man tycker om. Och man får ett leende på läpparna. Du är allt – Sonja Aldén är också en låt som passar in här. Den är oerhört vacker och fin. Jonas Gardell – Aldrig ska jag sluta älska dig är också en personlig favorit. Han har kanske inte världens bästa sångröst men den här låten är så innerlig och ärlig att han kommer undan med det, så fin!

 

Nu tänkte jag börja snöa in på låtarna som passar bra när allt känns skit. Det finns ju otroligt många olika sätt som det kan kännas skit på, men vissa låtar får en att känna en känsla av hopplöshet och uppgivenhet. Först ut: Boston – Augustana. Så vacker, så fin. Jag kan känna mitt hjärta knaka i fogarna varje gång jag hör den, på gränsen till att det vill gå sönder och samman. The Fray – How to save a life går in under samma beskrivning.

 

Jag är som de flesta vet kristen, och bara ens tro skulle kunna utgöra flera kategorier eftersom att det finns så mycket olika man kan känna. Så för denna kategori tar jag en låt i taget och ger en kort beskrivning helt enkelt.

Du vet bättre än jag – Från filmen Josef – Drömmarnas konung

Den här låten är en bra påminnelse för oss kristna, att faktiskt lyssna på Gud. För hur mycket vi än tänker och tror oss veta så kvarstår faktumet: Han vet bättre än oss.

Din tro ger liv – Från filmen Prinsen av Egypten.

Jag kan ärligt talat inte riktigt sätta ord på denna låt, men den är oerhört fin. Väl värd att lyssna på. Så vacker!

Vissa stunder är en tro en kamp. Man kastas mellan hopp och förtvivlan och ibland har man svårt att se en mening i allt som sker. Du måste finnas från musikalen Kristina från Duvemåla beskriver just dessa känslor väldigt bra.

Sedan finns det låtar som beskriver den tro vi har, vad vi faktiskt tror på. Vi tror, Trosbekännelsen och Jag vill ge dig, o Herre, min lovsång är sådana låtar.

 

Feelgood måste ju också få sin egen kategori. Ibland känns ju saker bra och man vill boosta den positiva känslan med lite musik, för min del brukar dessa poppa upp då!

Pharrel Williams – Happy

Rascal Flatts – Life is a highway

MIKA – Grace Kelly

I’ll be there for you – The Rembrandts

 

Det finns till och med låtar som jag lyssnar på när jag vill skratta, alltså inte bara feela good utan skratta fysiskt.

 

Jag skulle utan problem kunna göra den lista längre och fylla på med mängder av kategorier. Men nu har fått en liten inblick i mitt känsloliv och vilken musik som ni ska använda för att manipulera fram känslor hos mig, haha!

OS-bubblan.

Jag får nog ta och erkänna att jag dykt djupare in i OS-bubblan än jag tänkt och planerat. Men det är så svårt att slita sig. Hur skulle jag kunna missa när de svenska damerna inför nästan 45000 skulle ta sig an värdnationen Brasilien? Hur skulle jag kunna missa när Sarah Sjöström hade chansen att ta sin första OS-medalj? Sedan OS började har jag inte sovit mer än 5 timmar per natt. Och jo, natt är väl fel ord, snarare morgon. Det som avslutar OS-dagarna slutar runt 5 på morgonen. Är kämpigt att vara sportfanatiker.

Men seriöst, det är helt klart värt det. För hur kul var det inte att se Sarah Sjöström, wow. Vilken stjärna! Os-guld och världsrekord, nästan sekunden före tvåan, det är extraordinärt. Världsklass, minst sagt.

sarahsjöström

Inatt är det däremot en lugn natt, så troligtvis kan jag lägga mig lite skapligt inatt för en gångs skull. Men vågar inte lova nåt, man vet ju aldrig, något spännande kan ju dyka upp. Det är charmen med OS, man tittar på idrotter man inte alltid tittar på annars. Som cykling, Emma Johansson tog sitt andra OS-silver vilket är en fantastisk prestation, en spännande sport men absolut inte något jag vanligtvis tittar på.

EmmaJohansson

Bara sport, bara massor utav sport.

Inatt invigs OS. För många väntar några spännande veckor med idrott i världsklass medan andra inte kunde bry sig mindre. Jag tillhör väl förstnämnda kategorin. Sportnörd som jag är så kan jag ju inte annat än att älska stora mästerskap. Inte för att jag är nörd i den bemärkelse att jag kan allt om alla idrottare och idrotter utan snarare i det avseendet att jag utan problem kan leva mig in i känslan som varje sport ger. Det finns så många historiska sportögonblick och prestationer som skapat mängder av känslor. En del har gett en gåshud, vissa har fått en att kastas mellan hopp och förtvivlan, ibland har man känt sig sviken, besviken och förkrossad medan motsatsen, eufori, glädjefnatt och lyckorus är sportens uppsida.

Jag tänker inte argumentera med er som inte gillar sport, men jag tänkte visa varför sport är något som jag älskar och älskar att följa. Klipp från olika sporter med olika utgångar, och inte bara OS-tävlingar. Det här är varför jag älskar sport.

Den här hemska matchen kan med behållning även lyssnas på, med Lasse Granqvist. Att Sverige förlorar en kvartsfinal mot Vitryssland ska inte finnas, det ska inte hända. Men det hände. Det är ett av sveriges största fiaskon någonsin.

 

Varje gång Usain Bolt står på startlinjen finns känslan att absolut vad som helst kan hända.

 

När Traustason avgör matchen och guldet är säkrat, inga ord kan beskriva de känslorna. Wow! För att inte tala om Jannes guldtårar.

 

Jag älskar Formel 1 och det har funnits många stora namn, det finns än idag. Men i sanning måste sägas att ingen på riktigt kan mäta sig med Michael Schumacher. Det han gjorde var banbrytande. Så många rekord slog han, så många häftiga omkörningar och så mycket passion för sporten delade han med sig av.

 

Ibland är idrotten väldigt otäck.

 

Gåshud.

 

Två sinnessjuka vändningar. Tre Kronors comeback är snäppet vassare då de faktiskt vann och det mot Finland i Finland.

 

Att se vissa stjärnor i aktion är som att se på konst.

 

På tal om episka vändningar. Färjestad vände i en avgörande semifinal borta mot HV71 i Jönköping. Allt skedde i sista minuten.

 

Det här är några exempel på sporthändelser och ögonblick som etsat sig fast i mitt minne. Det finns ytterligare ett minne kopplat till sport som jag vill dela. Händelsen i sig hade inte med sport att göra med personen i fråga var en fantastisk och mycket älskad hockeyspelare, jag talar om Stefan Liv. Hans bortgång är en av de bortgångar av “kändisar” som påverkat mig mest. Just för att Stefan var så unik på ett fantastiskt sätt. Han var en tävlingsmänniska utan dess nåde på planen men utanför var han en varm, omtänksam, sprallig och kärleksfull person. Älskad av alla. Som motståndarsupporter var det omöjligt att inte gilla honom som person. Det första klippet är minnesfilmen som gjordes som en avtackning vid den match där Stefan Liv hedrades av hela hockeysverige, det andra är när hans tröja hissar upp i Kinnars Arena.

Alltid älskad, aldrig glömd.