Malmö – Norrköping

Nerverna var i högsta grad närvarande vid avspark.
Norrköping såg verkligen ut att vara tagna av stundens allvar samtidigt som Malmö ville behålla fjärdeplatsen.

Matchen hettade till direkt. Redan i den 5:e minuten så fick Rosenberg syna det röda kortet.
Ett huvudlöst beteende i en såpass viktig match. Kortet var odiskutabelt.
Malmö var trots en man mindre det lag som skapade bäst möjligheter och Berget, Tinnerholm och Adu var riktigt vassa. Norrköping var långt ifrån dåliga men hade svårt att organisera sig på offensiv planhalva. Defensivt kämpade och slet de vilket gjorde att Malmö trots sitt övertag aldrig kom till de där riktigt heta chanserna. Det var hett och tätt matchen igenom. Árnason och Kamara hade en del tuffa dueller och det var inte långt ifrån rent handgemäng vid några tillfällen.

Så kom chansen. Så signifikativt för IFK Norrköping, så signifikativt för Emír Kujović. En dragning och pang, Wiland är chanslös. 1-0 i den 30:e minuten.
Efter detta var hela matchen ett enda stort ställningskrig, det var grinigt, tufft och häftigt.
Ett Malmö som verkade ha lämnade huvudena kvar hemma fokuserade mer på domaren än spelet. Gnälligt och grinigt tillsammans med huvudlösa satsningar gjorde att IFK kunde fokusera på att hålla nerverna i schack. När Frans Brorsson, i en huvudlös tackling, drar på sig sitt andra gula kort i den 77:e minuten så försvann Malmös riktiga chans till kvittering. Enda chansen till ett Malmömål vid det här läget skulle vara om Norrköping inte kunde hantera nerverna och rasade samman. Det gjorde de inte.

Den sista kvarten blev i ärlighetens namn en transportsträcka. Självklart fanns nerverna där eftersom att ett enda mål kunde vända allt åt ändan, men Norrköping höll nerverna i schack.

När Arnór Traustason på övertid fick en öppen chans var guldet hemma.
Efter 26 år är guldet åter tillbaka i Norrköping.

När vi nu summerar säsongen kan vi konstatera att Norrköping är värdiga svenska mästare, när laget stött på patrull har de rest sig och fortsatt krigat, när situationer i matcher gått emot dem har de fortsatt med sin matchplan, kompromisslöst. Göteborg och AIK har båda spelat bra hela säsongen, den avgörande skillnaden är just modet och det kompromisslösa slitet. När Göteborg har varit pressade så har de vacklat, AIK likaså. När Norrköping har blivit pressade har de lyft sig och vuxit.  Det är bara att lyfta på hatten, Norrköping är värdiga mästare.

 

IFK Norrköping

Vi kan bara bli vinnare nu

Janne Anderssons ord inför sista matchen kan jag bara skriva under på.
Få trodde att IFK Norrköping skulle tillhöra toppskiktet i årets allsvenska. Få, princip ingen, trodde att IFK Norrköping skulle slåss om guldet inför sista omgången.

Det räcker med att dra tillbaka tiden till samma tidpunkt förra hösten.
Då var tongångarna annorlunda.
Ett mediokert Norrköping säkrade allsvenskt kontrakt några få omgångar från slutet.
Spelet var långt ifrån bra och Janne Andersson var, trots älskad av fansen, ifrågasatt.
Kunde det verkligen bli något av detta Snoka?
Svaret har vi fått nu.

Säsongen började som den förra avslutades, knackigt.
Men några få justeringar fick maskineriet att rulla som aldrig förr.Att lyfta ner Andreas Johansson till försvaret har visat sig bli nyckeln till framgång.

Inte bara har Johansson glänst i sin mittbacksroll, platsen bredvid nyförvärvet Daniel Sjölund blev ledig och Alexander Fransson fick chansen. Och som han tog den.
Tillsammans har Fransson och Sjölund bildat ett av allsvenskans starkaste centrala mittfält.
Defensivt slit och offensiv kyla har räddat poäng och vunnit poäng.

Bärkroth är säsongens andra nyförvärv som gjort stor skillnad från förra året.
Få spelare i allsvenskan löper lika mycket som Nicklas, få spelare besitter hans teknik.
Offensivt har han bidragit till många skapade målchanser, få har träffat virket mer än Bärkroth i år, samtidigt som han alltid har jobbat hem och tagit defensivt ansvar.

Den stora skillnaden jämfört med förra året är att spelet har blivit mycket mer direkt, ser man en möjlighet så tar man den. Man vågar chansa lite mer, och det har gått hem. Att framgångarna i år stavas lagarbete råder det ingen tvekan om. Någon som dock inte går att bortse från är den lysande anfallaren Emir Kujovic.

Med kraft, teknik och en enorm vilja så är han svårstoppad på topp. Sättet han vinner dueller på och sättet han vinner kontroll på bollen på är en klass för sig. I allsvenskan kan bara Rosenberg mäta sig på den nivån. Henok Goitom i all ära, mål har han gjort, men sättet Kujovic spelat på i år går inte att jämföra med någon annan. Även i matcher som han gått mållös från har han bidragit med vunna bollar, brytningar och löpningar för laget. Kung Kujovic är utan tvekan årets spelare i allsvenskan, alla kategorier. Hans spel borde räcka för att utmana om en landslagsplats. Om det är någon spelartyp de behöver så är det Kujovics.

Hur dagens match än slutar så är Norrköping vinnare.
Ingen trodde på dem innan säsongen, få tror på dem idag.
Men många hoppas och fansen drömmer, det omöjliga kan bli sant.
Den blåa stjärnan lyser klarare än någonsin.