Film, film, film.

Perks of being a wallflower, Paper Towns, If I stay och nu Dear John. Movies is killing me and movies is keeping me alive. Grymt bra filmer allihopa och samtliga gör att ens känslor verkligen påverkas. Det är min favoritkategori när det gäller filmer. Skulle jag betygsätta dessa skulle samtliga få en stark fyra. Detta är dagens skörd. Blir nog ytterligare någon innan jag lyckas sova inatt.

perks-of-being-a-wallflower-interview-a-20131122 papertowns if-i-stay-movie-2 dear-john

Gone girl.

En försvunnen kvinna och en man som inte kan ge en trovärdig förklaring till försvinnandet. 8.1 på IMDb, det måste vara en bra film. Ett säkert kort i sann kriminalanda. Det var min tanke när jag beslutade mig för vilken film jag skulle se till kvällsmaten.

gone-girl-2014-fanmade

Med det i tanken var jag inte särskilt imponerad av början av filmen. Allt känns förutsägbart och man får flera svar väldigt snabbt. Sämsta tänkbara förutsättningar för att det ska vara en bra film. Men, jag får erkänna att jag blev lurad. Jag gissar att det var syftet, att man skulle luras till att dra slutsatser.

I efterhand förstår jag betyget och de goda recensioner filmen har fått. Ben Affleck tillhör inte mina favoritskådespelare men här måste jag säga att han gör en bra insats. Självklart underlättar det med en välgjord film och ett starkt manus.

Jag kan starkt rekommendera denna film. Och gör inte som jag, låt dig inte luras av filmens start. Den blir bättre. Den blir bra. Riktigt bra.

Betyg: 1 boat (1)  1 boat (1)  1 boat (1)  1 boat (1) (4 av 5)

The one with the funniest moments of Friends.

friends1234

Att jag älskar serien Vänner ingen nyhet och nästintill en underdrift. Det finns ingen serie som jag sett fler gånger och som jag utan problem kan referera till i alla möjliga lägen. Att försöka berätta varför jag älskar Vänner i ord känns onödigt när jag istället kan visa varför. Därför har jag satt ihop en topplista med de scener som jag tycker är absolut roligast i serien. Notera att det är just under kategorin roligaste, jag skulle kunna välja hundratals andra scener för andra kategorier men nu, roligaste! Enjoy!

Plats nr. 10 – Monica teaches Chandler

 

Plats nr. 9 – London Baby

 

Plats nr. 8 – Phoebe and Mike is changing their names

 

Plats nr. 7 – Ross is fine

 

Plats nr. 6 – “Sometimes I wish I was a lesbian”

 

Plats nr. 5 – Joey in Chandler’s clothes

 

Plats nr. 4 – Joey’s tailor

 

Plats nr. 3 – It’s a moo point

 

Plats nr. 2 – Pivot

 

Plats nr. 1 – If I were a guy

 

Några bubblare som är hysteriskt roliga men som hamnade precis utanför listan. (Utan inbördes ordning)

Chandler in a box

Chandler’s States Game

Ross gets a spray tan

Joey speaks french

Joey doesn’t share food

Joey on “Pyramid”

 

Säg det med en sång.

Musik, vad skulle jag göra utan den?

Jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna, och beroende på humör och känsla kan jag använda mig att musik för att trigga igång känslor/humör eller för att dämpa dem! Jag tänkte dela med mig av några exempel på några låtar som jag förknippar med vissa känslor eller känslotillstånd! (Klicka på låttiteln ifall du hellre vill lyssna via Spotify)

Om jag är fruktansvärt trött och irriterad på människor och egentligen bara vill visa dem fingret, då passar denna fantastiska låt: Lily Allen – Fuck You

Eftersom att jag är en Winnerbäcknörd så får jag ju Winnerbäck-feeling lite då och då. Och ja, jag älskar ju de flesta av hans låtar men om jag har ont om tid så finns det ändå några låtar som dämpar min Lasseabstinens bättre än andra. Den första är Utkast till ett brev, den är relativt ny men det finns ett sound i låten som är så typiskt Lasse att den fyller en stor roll på denna lista. Den andra låten är Söndermarken, den sammanfattar väldigt bra vem Lasse är och var han kommer ifrån. Den sista låten är en personlig favorit, Elden, jag gillar soundet och jag älskar texten. Briljant låt!

 

Kärlek är en känsla som kräver fler kategorier. I denna kategori snackar vi om brusten kärlek. Man kan känna den känslan ibland utan att man egentligen saknar någon konkret person utan just känslan av att inte ha någon kan vara tillräcklig. När jag känner sorg över utebliven kärlek eller kan känna att mitt hjärta vill gå i tusen bitar, då finns det några låtar som är gångbara. Cat Stevens – Wild world är en av dessa, den är sorglig och fin på en och samma gång. Känslan av ensamhet och ett brustet hjärta stärks verkligen med denna låt. Låt nummer två är för mig själv en rätt otippad låt, James Blunt – Goodbye my lover. Jag kan inte sätta ord på det men den får mig att verkligen känna det han sjunger. Sorgligt men fint. Jag skulle kunna fylla den lista med Lasse-låtar också men vi skippar det idag.

 

Lycklig kärlek är fint. De artister som jag lyssnar mest på är ju inte de som skriver mest i denna kategori men som tur är finns det andra som gör det. McFly – All about you är en låt som jag gillar starkt när vi rör oss i denna kategori. Den är enkel, fin och lätt att applicera på någon man tycker om. Och man får ett leende på läpparna. Du är allt – Sonja Aldén är också en låt som passar in här. Den är oerhört vacker och fin. Jonas Gardell – Aldrig ska jag sluta älska dig är också en personlig favorit. Han har kanske inte världens bästa sångröst men den här låten är så innerlig och ärlig att han kommer undan med det, så fin!

 

Nu tänkte jag börja snöa in på låtarna som passar bra när allt känns skit. Det finns ju otroligt många olika sätt som det kan kännas skit på, men vissa låtar får en att känna en känsla av hopplöshet och uppgivenhet. Först ut: Boston – Augustana. Så vacker, så fin. Jag kan känna mitt hjärta knaka i fogarna varje gång jag hör den, på gränsen till att det vill gå sönder och samman. The Fray – How to save a life går in under samma beskrivning.

 

Jag är som de flesta vet kristen, och bara ens tro skulle kunna utgöra flera kategorier eftersom att det finns så mycket olika man kan känna. Så för denna kategori tar jag en låt i taget och ger en kort beskrivning helt enkelt.

Du vet bättre än jag – Från filmen Josef – Drömmarnas konung

Den här låten är en bra påminnelse för oss kristna, att faktiskt lyssna på Gud. För hur mycket vi än tänker och tror oss veta så kvarstår faktumet: Han vet bättre än oss.

Din tro ger liv – Från filmen Prinsen av Egypten.

Jag kan ärligt talat inte riktigt sätta ord på denna låt, men den är oerhört fin. Väl värd att lyssna på. Så vacker!

Vissa stunder är en tro en kamp. Man kastas mellan hopp och förtvivlan och ibland har man svårt att se en mening i allt som sker. Du måste finnas från musikalen Kristina från Duvemåla beskriver just dessa känslor väldigt bra.

Sedan finns det låtar som beskriver den tro vi har, vad vi faktiskt tror på. Vi tror, Trosbekännelsen och Jag vill ge dig, o Herre, min lovsång är sådana låtar.

 

Feelgood måste ju också få sin egen kategori. Ibland känns ju saker bra och man vill boosta den positiva känslan med lite musik, för min del brukar dessa poppa upp då!

Pharrel Williams – Happy

Rascal Flatts – Life is a highway

MIKA – Grace Kelly

I’ll be there for you – The Rembrandts

 

Det finns till och med låtar som jag lyssnar på när jag vill skratta, alltså inte bara feela good utan skratta fysiskt.

 

Jag skulle utan problem kunna göra den lista längre och fylla på med mängder av kategorier. Men nu har fått en liten inblick i mitt känsloliv och vilken musik som ni ska använda för att manipulera fram känslor hos mig, haha!

OS-bubblan.

Jag får nog ta och erkänna att jag dykt djupare in i OS-bubblan än jag tänkt och planerat. Men det är så svårt att slita sig. Hur skulle jag kunna missa när de svenska damerna inför nästan 45000 skulle ta sig an värdnationen Brasilien? Hur skulle jag kunna missa när Sarah Sjöström hade chansen att ta sin första OS-medalj? Sedan OS började har jag inte sovit mer än 5 timmar per natt. Och jo, natt är väl fel ord, snarare morgon. Det som avslutar OS-dagarna slutar runt 5 på morgonen. Är kämpigt att vara sportfanatiker.

Men seriöst, det är helt klart värt det. För hur kul var det inte att se Sarah Sjöström, wow. Vilken stjärna! Os-guld och världsrekord, nästan sekunden före tvåan, det är extraordinärt. Världsklass, minst sagt.

sarahsjöström

Inatt är det däremot en lugn natt, så troligtvis kan jag lägga mig lite skapligt inatt för en gångs skull. Men vågar inte lova nåt, man vet ju aldrig, något spännande kan ju dyka upp. Det är charmen med OS, man tittar på idrotter man inte alltid tittar på annars. Som cykling, Emma Johansson tog sitt andra OS-silver vilket är en fantastisk prestation, en spännande sport men absolut inte något jag vanligtvis tittar på.

EmmaJohansson

Bara sport, bara massor utav sport.

Inatt invigs OS. För många väntar några spännande veckor med idrott i världsklass medan andra inte kunde bry sig mindre. Jag tillhör väl förstnämnda kategorin. Sportnörd som jag är så kan jag ju inte annat än att älska stora mästerskap. Inte för att jag är nörd i den bemärkelse att jag kan allt om alla idrottare och idrotter utan snarare i det avseendet att jag utan problem kan leva mig in i känslan som varje sport ger. Det finns så många historiska sportögonblick och prestationer som skapat mängder av känslor. En del har gett en gåshud, vissa har fått en att kastas mellan hopp och förtvivlan, ibland har man känt sig sviken, besviken och förkrossad medan motsatsen, eufori, glädjefnatt och lyckorus är sportens uppsida.

Jag tänker inte argumentera med er som inte gillar sport, men jag tänkte visa varför sport är något som jag älskar och älskar att följa. Klipp från olika sporter med olika utgångar, och inte bara OS-tävlingar. Det här är varför jag älskar sport.

Den här hemska matchen kan med behållning även lyssnas på, med Lasse Granqvist. Att Sverige förlorar en kvartsfinal mot Vitryssland ska inte finnas, det ska inte hända. Men det hände. Det är ett av sveriges största fiaskon någonsin.

 

Varje gång Usain Bolt står på startlinjen finns känslan att absolut vad som helst kan hända.

 

När Traustason avgör matchen och guldet är säkrat, inga ord kan beskriva de känslorna. Wow! För att inte tala om Jannes guldtårar.

 

Jag älskar Formel 1 och det har funnits många stora namn, det finns än idag. Men i sanning måste sägas att ingen på riktigt kan mäta sig med Michael Schumacher. Det han gjorde var banbrytande. Så många rekord slog han, så många häftiga omkörningar och så mycket passion för sporten delade han med sig av.

 

Ibland är idrotten väldigt otäck.

 

Gåshud.

 

Två sinnessjuka vändningar. Tre Kronors comeback är snäppet vassare då de faktiskt vann och det mot Finland i Finland.

 

Att se vissa stjärnor i aktion är som att se på konst.

 

På tal om episka vändningar. Färjestad vände i en avgörande semifinal borta mot HV71 i Jönköping. Allt skedde i sista minuten.

 

Det här är några exempel på sporthändelser och ögonblick som etsat sig fast i mitt minne. Det finns ytterligare ett minne kopplat till sport som jag vill dela. Händelsen i sig hade inte med sport att göra med personen i fråga var en fantastisk och mycket älskad hockeyspelare, jag talar om Stefan Liv. Hans bortgång är en av de bortgångar av “kändisar” som påverkat mig mest. Just för att Stefan var så unik på ett fantastiskt sätt. Han var en tävlingsmänniska utan dess nåde på planen men utanför var han en varm, omtänksam, sprallig och kärleksfull person. Älskad av alla. Som motståndarsupporter var det omöjligt att inte gilla honom som person. Det första klippet är minnesfilmen som gjordes som en avtackning vid den match där Stefan Liv hedrades av hela hockeysverige, det andra är när hans tröja hissar upp i Kinnars Arena.

Alltid älskad, aldrig glömd.

 

Fear. 

Dagen har varit bra, jag kan verkligen inte klaga. Det känns bra. Något som inte kändes bra var den korta promenaden hem. Det är 5 minuter, max, mellan mig och Andreas. Den vägen kändes ikväll som en evighet. Varje steg kändes som ett steg närmare döden. Jag överdriver inte. Jag klarade inte av att ha hörlurar i öronen, jag kände att jag behövde höra vad som händer omkring mig. Samtidigt kände jag att det bästa kanske hade varit att haft musik i öronen ändå. Varje ljud jag hörde, varje röst i fjärran gjorde att jag slutade att andas. Jag är rädd som aldrig förr. Rädd för mörker, rädd för människor, rädd för allt jag inte har kontroll över. Något har gått sönder i mig.

Men jag tänker inte låta rädslan vinna. Jag tänker kämpa. Jag tänker bygga upp mig själv igen. Jag tänker inte låta rädsla och skräck bygga bo inom mig, aldrig.

Om #Blacklivesmatter

Låt oss säga att brandkåren har blivit kallad till en stor herrgård där det har utbrutit en brand. Branden startade i en intilliggande byggnad och inte i det stora gårdshuset. Brandkåren fokuserar därför på den mindre byggnaden och inte på gårdshuset. Det låter väl ganska logiskt? Jag tvivlar på att någon skulle klaga. Du lär knappast någon ifrågasätta dem och undra varför de inte släckte deras hus. Är det där huset mer värt än mitt?  Det är inte heller många som känner sig kränkta av bröstcancerfondens arbete, “Men tänk på oss som har cancer i magen istället!”. På ett sjukhus skulle knappast någon känna sig kränkt ifall de fick vänta lite längre för att få sin stukade tumme omlindad ifall någon med livshotande skador kom in akut. Så länge fungerar människans logiska tänkande.

Däremot verkar det logiska tänkandet försvinna helt hos många när vi talar om rasifierade, inte etniskt vita människor, och deras situation i västvärlden. Det är som att människors hjärna helt plötsligt byts ut mot ett vakuum, som att de inte kan hantera när någon pratar om något som inte passar in i deras egna personliga världsbild. För att inte tala om när någon lyfter fram bevis på att det finns strukturer som gör att just denne är privilegierad. Mer kränkta än då är det sällan vita blir. Kanske för att de inte vill riskera sitt privilegium, kanske för att de tror att deras egna liv skulle bli sämre om andra som inte haft det lika bra skulle få samma förutsättningar och rättigheter.

#Blacklivesmatter är ett tydligt exempel på det jag nämnde. Sällan ser jag fler kränkta människor än när detta uttryck används.

Det handlar inte om att vita liv inte räknas. Däremot har vi fokuserat på rasifierade då vi har ett systematiskt problem där rasifierade, främst i USA men också runtom i hela västvärlden, diskrimineras och utsätts för större hot och risker än vita gör.
#Blacklivesmatter handlar i första hand inte om att ta något ifrån vita för att ge till någon annan, det handlar om att ge alla människor samma sak som de vita redan har. Samma förutsättningar, samma rättigheter.

 

blacklivesmatter

%d bloggare gillar detta: